Nu var det riktigt länge sedan....igen....

Vad passar då inte bättre än ett inlägg om min favoritplats, Kullaberg. Började dagen med sovmorgon (alltså inget larm), sedan långfrukost med Hanna (vi är solo i helgen), för att vid 11-tiden dra ut till Kullaberg med härliga löparvänner.  Jag fick verkligen arbeta med mina svagheter den här rundan. Nerförslöpning - Det kändes som jag stapplade/tassade nerför mest hela tiden, långsamt och mesigt.

Halka - Det hade ju snöat.... 

Lågt solsken - Tant ser inte var hon sätter fötterna.

Men sedan var det också underbara klättringar på alla fyra uppför och så fantastiska snötäckta vidder. Allt under den blåaste himmel och den värmande stålade solen. Härliga söndag!