Nervositet blandat med ett lugn har präglat de senaste dagarna inför Kullamannen. Igår kväll tog lugnet över för att stanna. Träffade många bekanta (gamla, nyare och nyast) i starten, under loppet och i målet - jätteroligt!!!

 

Planen var att gå ut lugnt, gjorde första milen på 55 min, 2.40 tim till Arild. Kände mig trött redan vid 20 km, lite obehagligt tidigt..... men jag tuffade på, vid gott mod. Det är ju så sjukt vackert längs med Kullaleden och på Kullaberg och så fantastiskt trevliga människor. Mindre trixig löpning än förra året och längre partier av transportlöpning. Min favoritstigning från Håkullsmal var ersatt av en minst lika rolig klättring från Lahibia upp till fyren. 54 utlovade km blev 56 till slut. Trots den tidiga tröttheten tycker jag ändå att jag genomförde årets HHH på ett bättre sätt än förra årets.  Kände mig starkare rent mentalt, inga negativa tankar. Har väl långpassen att tacka för det.

 

Trots en hel trailskoarsenal i garderoben valde jag att springa i mina "vanliga" löpskor och det gick alldeles utmärkt. däremot gjorde jag värsta nybörjarmisstaget när jag använde nytt, obeprövat material. Löpvästryggan från Mountain Hardware var perfekt och satt som ett andra skinn men däremot fick jag skav i armhålan av det supertunna linnet från Salomon.

 

Perfekt väder, familjen på plats och hejade <3. Kan man annat än att vara lycklig:-) Kom i mål strax under 6 timmar - nöjd!