När biljetterna släpptes förra våren var jag under uppfattningen att bara 5000 amatörplatser skulle säljas men oj så fel jag hade, 30000 sprang idag. Då var knappt 300 elitlöpare och ca 700 löpare från Sverige. Upplägget var att elitdamerna skulle starta kl. 12.30 och elitherrarna, direkt följt av motionärerna, kl 12.55. I anmälan (för ett år sedan) hade förmodad sluttid skrivits i och eftersom jag gjort Gbg-varvet året dessförinnan (2012) på 1.33, var väl 1.30 rimligt att tro. Hamnade dock i gruppen med sluttid under 1.30, vilket i nuläget kändes helt omöjligt, så huvudmålet idag blev att njuta av folkfesten.  Dålig info eller så var vi dåligt pålästa, men vi fastnade i en lååång och långsam toakö. Mitt i centrala Köpenhamn finns det ju inte tillgång till lämpliga buskar;-)

 

Klockan tickade, snabbt, och starttiden närmade sig. Jag skulle ju starta först(!) kl. 12.55, men på danska lopp är man inte så noga med startgrupper så egentligen var det ingen panik. Kl 12.50 var jag klar på toaletten, Jim tog hand om min väska ooch jag rusade iväg. Genvägen till start hade spärrats av så jag fick tränga mig igenom alla startgrupper på väg fram till min. Det tog tvärstopp mellan 1.40-ballongerna så jag missade min start med 13 minuter.

Det var mycket trångt de första km, och tyvärr även under stora delar av loppet, så jag fick springa en hel del sicksack eller sakta ner för att jag inte kom förbi. Jag var nog snäppet snabbare än mitt startfält för att det kändes som att jag bara sprang om folk. Visst, det känns ju bra men jag hade önskat att det funnits någon rygg att följa. Nu fick jag hålla farten själv, och det är ju inte min starka sida. Så med de förutsättningarna är jag nöjd med dagens resultat, 1.34 tim. Det stod folk och hejade, mer eller mindre, längs varenda meter av banan. Solen sken och det var riktigt varmt så helhetsintrycket är mycket positivt:-)

Iaktagelser längs banan: Efter 12 km är det en man i publiken som säger " vad långsamt de springer" (!!??), mannen som efter 20 km springer barfota med sina fivefingers i handen och  mannen med "failure is not an option" på tröjan som efter halva loppet kliver av. Danskarna är ett enkelt folk på gott och på ont. På gott - evenemanget var gemytligt och glatt, likaså människorna.  På ont - det var trångt, överallt.