Det kändes verkligen inte bra i kroppen när jag vaknade i morse. Jaja, då bryter väl den lurande förkylningen till slut ut då. Efter att ha övervägt att inte alls lämna sängen idag, masade jag mig någon timme senare upp, bryggde starkt kaffe och läste tidningen. Regnet öste ner, så när tidningen var läst tog jag itu med jobbet. Timmarna tickade, regnet försvann och ersattes av lite sol och en längtan att komma ut. Skulle det bli promenad eller löpning? Enkelt - att promenera ensam är tråkigt, löpning it was.  Det fick bli en runda på milslingan i Pålsjö - det ryktas att vitsipporna har slagit ut. Det var massor med folk ute idag.

 

Det blev en del tankar om just 10 km - en hånad men faktiskt rätt så bra distans. En mil kan du alltid ta dig tid till, en mil orkar du alltid, en mil är helt ok att bara lulla runt, en mil orkar du trycka på ordentligt, en mil är för många en drömdistans och när du klarat den finns inga gränser - då klarar du vad som helst:)

 

Och visst fanns det vitsippor i skogen....