Fredag 7 feb. (reblogg)
Ni har kanske redan förstått att jag har mina rutiner:) Fredagar betyder simning med Kerstin, min kollega som är en fantastiskt duktig simmare och faktiskt också varit simlärare. Jag har iofs haft ett lååångt uppehåll pga av min axelskada men är i gång igen. Har dock fått backa ett par steg:( Målet är väl att snart smått börja köra intervaller för att öka farten. Just nu handlar det bara om att orka - minst 1500m utan att vara helt slut efteråt. Måste ju börja tänka på en av sommarens största utmaningar - Havsdraken, Kullamannens swimrun. Det kommer krävas en hel del, man är ju ingen delfin precis....
Ja, och så var man anmäld - med lite skräckblandad förtjusning. Jag hade ju turen att för några veckor sedan vinna en startplats i Lidingö Ultra i maj. Förtjusning för schysst distans med schysst bansträckning, skräck för att banan "kräver" fart. Är det mer svårsprunget - trixiga stigar och/eller höjdmeter är det inte farten som är utmaningen. Hoppas att det är den perfekta uppladdningen inför Kullamannen;)
Mitt vinnande mail: Även innan jag själv började springa (eller ens motionera överhuvudtaget) har jag alltid varit facinerad och imponerad över människor som orkar länge - marathon och iron man. När jag hade klarat mina första 5 km satte jag upp målet - sthlm marathon året därpå. Jag ville veta hur mycket huvudet kunde bestämma. Rätt mycket visade det sig:) Ganska snart började jag springa med en man som sprang ultra och var helsåld. Han drog med mig.... och genom åren har det blivit en del. Lidingö ultra vill jag springa eftersom Lidingöloppet har en underbar bansträckning och är ett av de roligaste loppen jag sprungit men är för kort, så LU blir perfekt:)"
