Oj oj oj... den här veckan blir det att bryta rutinerna. Brorsan med fina familjen kom till stan i dag och får väl vara högprio i helgen. Hann ändå med ett rejält rehabpass på gymmet (hur mycket man nu orkar när det är samma kroppsdel som belastas hela tiden) och två varv (av tre) av Hannas planerade cirkelfyspass - fast bara hon och jag.

 

Jag upptäckte i alla fall att jag måste göra upp någon sorts planering av min rehab. Vad kan jag göra hemma? Vad måste jag göra på gymmet? Vilka övningar ska prioriteras (jag har ju ett helt gäng nu)? Ska jag lägga till rena styrkeövningar för axeln? Hur mycket tid ska läggas på rehab? Ska jag försaka någon annan träning? Eller ska jag lägga mer tid på träningen? Jag känner att dettta är viktigt - men mindre kul.....  Samma diskussion för jag med mig själv angående simningen, jag borde verkligen simma två timmar/gånger i veckan, men..... vad ska jag då ta bort? Med löpningen finns inga sådana tankar, eller jo det gör det väl, för det är ju den som får stryka på foten.

 

Jag har i alla fall kommit ett steg längre i funderingarna kring vad jag vill uppnå med min träning - UTMANINGEN! Jag vill ha utmaningen! Det handlar inte om att springa en halvmara på en viss tid (visst, det är också en utmaning) utan att ge mig ut på sådant jag faktiskt inte vet om/hur jag klarar och ta mig igenom det. Samma anledning fortfarande, som när jag efter att ha lärt mig springa 5 km anmälde mig till Sthlm Marathon året efter. Hur mycket kan huvudet styra kroppen?.  och jag upprepar - Det är jag som bestämmer!!!:-)

 

 Jag snor detta från Kiruna Extreme: Utmaning - Upplevelse - Äventyr