Började fredagssimmet rätt så otagg och kände mig faktiskt lite ledsen över att inte vara helsåld på simning - jag vill ju så gärna.Tänker ju att jag behöver distans mer än fart så, jag låg och matade längd efter längd och funderade.....  Är bassängsimning lite som banlöpning? Tänk vad tråkigt att springa ett långpass i snacketempo på en 400 meters bana.... Går det möjligtvis att jämföra ett trailpass med att simma i öppet vatten?Jag har ju ingen aning men jag tänker att simningen blir lite ojämn och att man behöver koncentrera sig mer och att man blir trött (och återhämtar sig) på ett helt annat sätt. I så fall längtar jag verkligen tills sundet får simtemperatur.

Innan min axellux i november hade Kerstin och jag börjat köra lite intervaller - för min del för att bli snabbare, för Kerstins del variation i simningen - men efter mitt långa simuppehåll ville jag koncentrera mig på distans och jag gillar ju det långsamma monotona. Idag var det dock tråkigt och Kerstin lockade, i slutet av passet, med 20x25m. Jag orkade inte riktigt utan körde 5+2+8x25m. Det var ju ruskigt roligt!!! Fram med de gamla träningspassen jag letade upp i höstas:) Och när jag cyklade hem hade jag ingen panik inför Havsdraken, utan kände att det kommer jag att fixa... Det kommer att ta tid, men jag kommer att fixa det:)